Del 1-10 av resan läser du om
här
Nu satt jag på tåget mellan Budapest och Pécs visste inte riktigt vad för slags ställe jag skulle till. Jag hade såklart läst på internet om Pécs och tyckt att det verkade intressant, men det var ju inte direkt en känd stad som Berlin, Prag eller Budapest som man hört om så många gånger. Det var en varm dag och utanför fönstret såg jag åker efter åker och ett ganska platt land. Efter att ha lämnat Budapest så skulle det visa sig att varje dag givit mig jättebra väder ända till de absolut sista dagarna av resan då det regnade lite. Men som sagt, äntligen riktigt sommarväder.
Pécs
Jag hade fått en vägbeskrivning av Csaba hur jag skulle ta mig till hans hus och jag började gå från tågstationen mot stadens centrum. Efter lite hjälp från en kille som jobbade i en hotellreception så kom jag på rätt kurs och jag kom in till slut på Csabas gata. Han bodde själv i ett litet hus som hade vardagsrum, kök och två sovrum. Jag skulle alltså få ett eget rum och en säng att sova i. Huset hade en liten trädgård med en primitiv liten uteplats där vi en av dagarna åt gulasch som innehöll korv som Csaba själv hade gjort. En varm sommarkväll i södra Ungern tillsammans med en nyvunnen kompis och några öl. Kan det bli bättre egentligen?
Min värd var en väldigt händig man. Förutom korven så gjorde han egen inlagd gurka och lagade trasiga cyklar som han köpt billigt eller nåt liknande. Han hade en massa cyklar hemma i alla fall.
Upptäcktsfärd i Pécs
Kyrkans klockor lät inte som vanliga kyrkklockor utan de spelade en melodi, en sång.
Jag gissar att folk i den här trakten är troende - Kristendomens symboler kunde ses på många ställen.
Ser ni den lilla vita kyrkan i bakgrunden uppe på kullen? Den skulle jag besöka en senare dag.
Stadsmuren från medeltiden
Katedralen i bakgrunden
Det gröna gräset, blommorna vid muren och katedralen i bakgrunden - mycket vackert
Katedralen
Jag följde muren runt hörnet efter katedralen och mötte på vad jag tror är en gammal vallgrav som nu var torr och gräsbeväxt. När jag gått ner där så såg jag en figur, något slags konstverk.
Jag har ingen aning vem det föreställer och jag tycker den var lite läskig men samtidigt rogivande.
Ett slags torn - ett värn - stod nu framför mig och det skulle jag ju undersöka och gå upp i.
Utsikten från tornet
Den ungerska flaggan vajade stilla i kvällsbrisen.
I närheten fann jag ett monument som jag antar hyllar offren för den nazistiska ockupationen.
Till slut kom jag fram till framsidan av katedralen
Stadens centrum var under ombyggnation då Pécs skulle bli en av tre kulturella huvudstäder under 2010. Uteserveringar och restauranger ligger på promenadstråken som utgår från detta torg.
När jag vandrade i kvarteren där Csaba bodde så tänkte jag på hur jag kommit hit egentligen. Det kändes verkligen att jag var hemifrån och jag älskade känslan av äventyr. Jag hade helt själv bestämt mig för att göra nåt annorlunda för min egen skull. Jag hade ödet i mina egna händer - vad skulle jag finna runt hörnet?
Inte lösningen på världens alla problem direkt men däremot insikten om att nuet är det enda vi har egentligen.
En dag fick jag för mig att ta mig upp till en liten vit kyrka upp på en höjd. Det skulle bli en ganska jobbig vandring upp dit. Gatorna upp dit var mycket branta och det var längre än jag trott. Men det var jättefint där uppe och utsikten över Pécs gjorde eftermiddagen till en trevlig sådan. Jag gick även in i kyrkan som visst var mitt upp i en gudstjänst. Det var jättelitet inuti och folk kollade på mig när jag gick in. Det fick plats kanske 30 pers därinne. Det kändes riktigt old school då de i samklang sjöng gamla psalmer på det där typiska sättet som gamla munkar kan göra ni vet. Efter 5 minuter gick jag ut igen och fotade och njöt av det underbara vädret.
Det obligatoriska TV-tornet
I stadsdelen Tettye uppe på slänten ligger en ruin från 1500-talet.
På vägen tillbaka till Csaba vandrade jag genom mysiga smågator. Älskar denna del av Europa.
Varje kväll var vi ute med Csabas vänner och hade mycket trevligt. Det som jag trodde skulle bli sista kvällen i Pécs slutade dock lite tråkigt för min del. Ett misslyckat skämt från min sida och ett onödigt agerande från en annan svensk (som umgick med oss den kvällen) ledde till att jag blev sur och drämde näven i bordet inne på en bar. Oturligt nog träffade jag ett ölglas med lillfingret. Problemet var att ölglaset hade en spricka i sig och jag skar mig djupt i fingret. Det började pissa blod och kände att nu jävlar hade nåt gått snett här. Csaba och personalen hjälpte mig att skölja handen och ringa en ambulans efter att ha kollat på fingret. Det såg inte så bra ut. Ett ordentligt köttsår och blod som bara forsade. Csaba var riktigt hygglig och följde med mig till sjukhuset. Efter att ha väntat på akuten så fick jag hjälp och jag gav dem mitt europeiska sjukvårdskort som de aldrig verkade ha sett förut men till slut så gav de mig en stelkrampsspruta (tror jag) och så kom överraskningsmomentet; läkaren beslutade att gipsa! Dessutom hela min arm! Jag fattade inte varför men han sa att jag skulle tillbaka om ett dygn för återkoll och jag fick ångest när jag tänkte att min sommar kanske hade blivit förstörd. Vem vill resa med en arm i gips? Hur det gick berättar jag efter bilderna som föreställer kvällen innan min skada. En kväll som var jättetrevlig i övrigt. Csaba ledde oss på cykel på en barrunda i stan.
Hela gänget inne på stället där jag gjorde mig illa. De inblandade löste den fåniga konflikten efteråt förresten.
Csaba hade passat på att föreviga min ambulansfärd märkte jag efteråt när han visade upp bilderna.
Jag har kommit över traumat så nu offentliggör jag äntligen bilderna. ;)
I akutens väntrum; jag var riktigt sur över att ha skadat mig i onödan.
Jag blev undersökt och de rengjorde och sydde fingret innan de skickade mig till mannen som skulle oroa mig med sitt gipsande.
Jag förklarade att jag skulle resa vidare i morgon men det tyckte han inte var en bra idé utan jag skulle återkomma om ett dygn för återkoll. Vi åkte hem till Csaba där festandet fortsatte och jag försökte fatta vad som hade hänt.
Dagen efter fick Csaba hjälpa mig att kolla upp om tågbiljetten jag köpt fortfarande gällde även om jag inte använt den under dagen. Den var datumlös och jag kunde slappna av lite i alla fall även om jag inte visste vad läkaren skulle säga eller göra med mig nästa morgon. Det var svårt att sova med en hel arm i gips men det gick och på morgonen så gick vi till ett sjukhus som låg närmare och hoppades att vi skulle kunna få en jourtid. Det var långa köer överallt inne på mottagningen. Det tog flera timmar tills det att jag fick komma in i ett rum med två kvinnliga läkare som inte pratade nån engelska.
Jag hade fått en lapp från läkaren härom kvällen och Csaba hade skrivit dit på lappen att gipset skulle tas av. Min logik sade att jag verkligen inte behövde det och jag försökte "lura" läkaren att ta av det. De klippte upp gipset och det gjorde så jävla ont att jag gnydde lite. De rengjorde och det såg inte bra ut. En köttflik hängde liksom och det såg nära ut att fingret skulle ha lossnat. De satte i alla fall sen på ett litet bandage.
Sommaren var räddad!
På tyska kom vi fram till att de ville ha tillbaka mig om 5 dagar men jag sa att jag skulle vidare till ett annat land och när jag berättade vilket så skrattade de lite och det verkade som att de inte tyckte att vården där var nåt att ha. Det struntade jag i. Jag skulle bara vidare och jag skulle vidare idag! Jag hade stannat i Pécs i fyra dagar och gillade stället skarpt men det var dags att åka vidare till ett annat land efter 8 dagar i Ungern.
Jag kunde äntligen ta en dusch med handen i en påse. Under så bjuder jag på ett bonusfoto av ett torg i Pécs.
Jag hade övervägt att åka till den kroatiska kusten men visste inte riktigt var. Efter lite funderande så kom jag på att jag kunde ta tåget till ett annat ställe och sen kanske åka till kusten efter det. Jag bestämde mig för att åka till Sarajevo; huvudstaden i Bosnien & Hercegovina. Jag såg framför mig en möjlighet att resa genom hela Balkanområdet och plötsligt fick jag en ny resplan i huvudet. Detta skulle bli spännande!
Jag sade adjö och framförde mitt eviga tack till Csaba som hjälpt mig och var allmänt juste.
Nu skulle jag resa ut ur EU för första gången denna sommar och det skulle bli lite mer exotiskt tänkte jag mig.
Läs gärna mitt nästa inlägg om Bosnien - Peace out!
