Bortom bergen - Kapitel 1

Bortom bergen bodde Bertram Baden-Baden; barberarens buskige son. Bertram var buskig för han var av bushman-börd. Stort skägg och de yvigaste ögonbrynen i regionen. Det var Bertram det.

Hans far, Liston Baden-Baden, var helt hårlös då han vid 23 års ålder tappat allt hår vid en så kallad hårtappningsolycka. Riktigt vad det innebär pratade man inte om här bortom bergen.
Bertram, som bodde hemma hos sin far, var 22 år och hjälpte till i barberarstudion där han sopade hår och hjälpte de buskiga kunderna att slappna av i frisörstolen genom att berätta sagor om förr.

En dag sa Liston till sin son:

- Min son, din mor har sänt bud om att hon vill träffa dig.

Det enda Bertram fick ur sig var:

- Mamma!

Han hade inte träffat sin moder på elva långa år och kände direkt en längtan. En längtan han försökt dölja alla dessa år. Hon hade lämnat Liston och Bertram och den lilla byn för den lukurativa affärsvärlden i storstaden på andra sidan bergen för elva år sedan under den stora depressionen. Storstaden hade fler möjligheter tyckte Indira; som mamman så vackert hette.

Under sin tid som hustru och älskarinna åt Liston i 15 år hade hon dragit sitt strå till stacken inom barberarbranchen. Men för elva år sedan tappade plötsligt alla vuxna i byn sitt hår. Polisen och doktorn gjorde en gemensam utredning men inga ledtrådar hittades och det hela lades ner. Familjen svalt och hela byn tappade tron på framtiden. Dessutom hade kärleken mellan Liston och Indira börjat svalna och en flytt till storstaden var ett reellt alternativ för henne. Pappan som tillsammans med sin son hade stannat kvar och satsat på hjässpolering kände sig naturligtvis sviken. Bertram som bara var 11 år vid tillfället var förkrossad och blev sedermera tystlåten och argsint under hela sin tonårsperiod.

Nu skulle sonen resa till storstaden för att träffa sin mamma. Han hade aldrig lämnat sin hemby förrutom när han en gång om året åkt till grannbyn på den årliga hårmässan. Han pantsatte sin gyllene sax och köpte sig en häst som skulle bli hans transportmedel och reskamrat genom landskapet och bergen. Liston hade varnat sin son för farorna i bergen. Bertram hade därför packat ned sin dolk och sin helande salva. Enligt hörsägen skulle mordiska stråtrövare befinna sig i området och vid ett eventuellt överfall skulle denna salva kunna hela skador och sår.

På morgonen gav Liston sin son ett hastigt farväl och Bertram red iväg genom åkrar och skogar. Första natten övernattade han i sin sovsäck under en gran. Han var lite rädd då han aldrig sovit någon annanstans än i sin säng i sina föräldrars hus. Nu var han under bar himmel och han tänkte på de vilda djuren som skulle komma och äta upp honom. Han hade hört att så var fallet ute i naturen. Efter en nattmacka och en bön till moder jord så lyckades han i alla fall somna där i sin sovsäck, under granen.

Fortsättning följer