Sagoboken: Drakfärden del 2

Vi har kommit fram till det allra sista inlägget med berättelser från min barndoms sagobok.
Jag gillar att skriva och kommer även i framtiden att dela med mig av mina berättelser.
Både sånt jag har nedskrivet redan och sånt som fortfarande bara finns i mitt huvud.

Här följer upplösningen av Ett Äventyr/Drakfärden:

Drakfärden - sista delen

De gick till Rostock på tjugo dagar. I staden blev de anfallna av några tyskar som krävde fångarna tillbaka. Det fick de. Meffe köpte mat. De sov på ett hotell över natten. De gick till Köln; det tog tio dagar. Där sov de på ett hotell. Nästa morgon köpte Kum och Jokk mat. På vägen till Paris sköt Jokk fåglar som de åt bland annat. Men de svalt mycket hårt, så Thomas och Vrest dog. Nu hade de ingen vägvisare, men Urgon och Drakar kände områdena väl. Kungen i Paris visste om deras uppdrag och de fick mat tillräckligt till Sevilla.

Från Paris åkte de till Bordeaux vidare till Madrid där kungen tog emot dem.

- Ni får två modiga extra män med er, förklarade kungen.
- De heter Gruff och Nasti.

- Lycka till!

På vägen till Sevilla mötte de en skara handelsmän.

- Har ni nåt att sälja, frågade Kum.
- Ja blod, sa handelmännen som var utklädda ninjor!

En av ninjorna slog av armen på Philip med sin no-dachi. Philip skrek till och föll till marken. Kum blev arg och delade ut ett dödande slag till ninjan. Striden höll på i tio minuter. Ninjorna, Kum och John var döda.
Philip vaknade upp ur sin koma.

- Phu, sa Urgon.

Alla åt och sen hände inget mer på vägen. De kom fram till Sevilla. Byn var ödelagd.
Från en grotta i närheten kom det ut rök. Dit gick sällskapet.
Inne i grottan luktade det svavel. Längst bort i grottan låg det en drake med ryggen vänd mot dem.
Drakar sade att man endast kan draken genom att stöta något vasst genom en platta på drakens bröst.

Philip sprang fram och slog mot draken men han missade plattan. Draken sputade eld mot Philip som gick mot en säker död. Draken vände sig om. Meffe kastade sin dolk mitt i plattan och draken föll ihop; halvdöd.
Alla sprang fram och började slå och hacka. Draken var död.

Alla skrek HURRA! Draken är död!

De red till Madrid. Kungen gjorde alla adlade. De reste hem till Birka. Där levde de lyckligt liv i 13 år.




Så slutade Sagoboken. Kryptiskt och abrupt. Jag vet inte om jag hade tänkt att fortsätta skriva om dessa krigare eller om de alla bara dog rakt upp och ner efter 13 år hemma i Birka. Men de sista åren blev i alla fall lyckliga. Man kan ju hoppas att de höll sig undan från allt våld.